UTSTÄLLNINGSRUMMET



Srećko Rijetković

Oh my Dear

Måleri

(Utställningen avslutades den 4 september 2022)

Familjediskussion ⎮ Srecko Rijetkovic ⎮Akryl på björkpannå ⎮40x30 cm ⎮ © Srecko Rijetkovic 2022


Åratal av stiltje. Under många år har jag inte rört någon konstnärspensel! Måleri tillhörde bara ögat och sinnena! Pandemin rörde ihop med besked. Inte bara globalt i världen. Den vände upp och ner på det mesta. Ifrågasatte. Slog sönder och spred död. Men väckte också saker till liv. Färg, penslar och pannåer! Jag kände mig som en apa! I en bur! Blue in the face. Det blev en gorilla. En blå gorilla. Första målningen på nästan 15 år. Vet inte hur. Inte varför. Fortsätter måla. Men mitt måleri tillhör kanske fortfarande bara ögat och sinnena. Målningar känns frågvisa.

Kan inte säga så mycket om dem. Vill inte. Men vill måla.

Min dotter Agnes skrev en dikt inspirerad av några målningar som visas här i galleriet. Ord och bild. Ögat och sinnet.

Tack till alla besökare av utställningen! 

Srećko Rijetković


Dikter av Agnes Magdalenić Rijetković

© Srećko Rijetković 2022

Det är allt som händer i mellanrummen

skolkningen från     den riktiga     verkligheten

rusa hem slänga ihop  en palett

brun orange grön och djur

det är tvättstugan som matas

skrynkliga tyget

 

sedan stillheten

 

den tomma korsningen som väntar på fotsteg

 

***

 

Det går ett spöke på innergården

att vilja avlägsna sig                                  

                                             stopp!

ingen lyssnar till ljudet av piskor 

                                                         skär: i öronen

                                                         rinner: ur näsan

damm damm gammal dam du lilla

människa

att kunna tro på att renandet av det yttre

desinficerar                                           det inre

 

känna sig  fram

lager efter lager

 

snö rensa glömma tysta lysa upp

sjunka ner sitta på knä huk och

kravla sig fram i den vita

helgförmiddagen på innergården

 




© Srećko Rijetković 2022

***

 

Permanent letande

                                      efter mening

                                                                      lugn

                                                        att oförändrat vilja

                                                                                                     landa

vila huvudet i armarna

i stunder

av tyngd

 

upptäckas av orange    mjuka varelser

de tippar på tå de känner att jag också

  t i p p a r    på tå

               förbi i tystnad

             väntar på min plats    min tid

 

***

 

Tillsammansseglare

     sammanslagna huvuden   vi bryr oss

ivägflytande

dit vi tror att allting ska vara

harmoni       där

acceptansen tillåter oss att vara

naturliga

grönörade rörda

 

Skriker rakt ut i luften                          – Var är du min vän?    

 

                                                                           – Jag gillar att ha dig nära

                     som huvud mot huvud

 

***


© Srećko Rijetković 2022

Min nakna kropp

känns plötsligt inte lika naken       skör

en blick på min hud

igenom den

djurets blick på allt som döljs bakom hår

hår hår hår päls

på räls av björk

 

Det ligger en hemlighet i skogen           jag förstår det nu





© Agnes Magdalenić Rijetković 2022